Polaroidfotografering

Något som jag upptäckt och tycker är extremt roligt är polaroidfotografering! Polaroid som länge var det populäraste sättet att ta kort på dog ut under 80 och 90-talet då kameran med framkallningsbara bilder slog igenom rejält. Något jag verkligen gillar med Polaroid är att du verkligen bara har en chans, så det blir att jag verkligen tänker igen sitt kort innan jag klickar på knappen! Idag kan jag tycka att en som fotograf med en digital kamera bara klickar iväg för en vet är att efter så kan en bara radera de bilder en inte gillar. Det är mycket vanligt att jag under en plåtning bränner iväg så många som 2-3000 bilder, men det är ju inga konstigheter, för när jag sedan kommer hem, så ryker 80% av dem rakt in i papperskorgen. Detta är på både gott och ont. Av 3000 bilder så blir (förhoppningsvis) en del bilder bra, men på ett annat sätt så är det att en inte bryr sig lika mycket om att hitta den perfekta vinkel eller det perfekta ögonblicket. För men testar i princip varje vinkel som är möjlig, och tar sedan 200 kort från den vinkeln.

Med Polaroid måste en verkligen tänka igenom när man tar kort. Först och främst vetskapen att varje kort du tar går på ungefär en tia gör såklart att man inte knäpper 200 kort på samma objekt från samma vinkel. Men sedan känner jag verkligen att jag jobbar mycket mer med kameran när jag använder Polaroid. Jag tänker igenom en extra gång; hur kommer det se ut när det framkallas? Visserligen är Polaroid extremt svårt att fotografera när det kommer till rörliga objekt, som är så pass mycket enklare att fota med digitalkameror, men jag tror ändå att det är mer liv i polaroidkamerorna. Sedan spänningen när man får sitta och vänta på att bilden sakta men säkert bildas och klättrar upp genom kamerans tak och du får bilden rakt i näven, hur gött är inte det? Här ovan kan ni kolla några av de bilder jag tagit med min polaroidkamera!